JACKIE
SKvaller om Paradise deltagarna i verkligheten. Snarare SANNINGEN. Varsegoda!
Catja och Andreas är tillsammans efter paradise. Om de förnekar det, så det är konstigt.
Med tanke på att Andreas bor hemma hos Catjas mamma. Catja har inget jobb, utan lever på Andreas. Som tydligen har
det bra ställt när det gäller aktier och sådant.
Catja har vart i Thailand, på Andreas bekostnad (och i Dubai). Då andreas stannade hemma hos Catjas mamma.
Catja berättade för oss i Paradise att hon aldrig skulle försöka sig på "idol" dylikt.
Eftersom hon gillar att sjunga. Hon ville vara med i idol och hamnade i paradise hotel.
Klippet ligger längst ner....
Liar Liar!!!
Andreas är Catjas knähund som har flyttat ända från Gbg för att vara med Catja. Hennes bitch.
Lämnat hela sitt liv, har inte sett han göra en massa jobb, så det måste vara enbart för hennes skull.
Erika har legat med både Kristoffer och Cimon här hemma i sverige. Mest Kristoffer. Då han övernattat hos
henne många många gånger.
Krisoffer: Anneli två gånger i veckan, erika tre gånger i veckan! Och så byta efter förmåga.
Jag har legat med Patrik här hemma i Sverige och Stefan! Och inte den vanliga ställningen med stefan,
utan number two! Just det, med Daniel Da silva, efter sms rouletten. Det fick jag absolut inte säga.
Cimon gör allt för att lyckas med sin karriär. Och det kommer han att göra, då han lugnat sig efter media kåtheten.
Franscesca och jag bråkade jätte länge. Eftersom någon hade spridit ett rykte om att jag gick runt och sa
att Frassan tar droger. Vilket inte stämmer. Personen som sa att jag sagt det, var Catja.
Efter programmets slut. Så fick alla åka till ett lyx hotell och ha lite extra semester. En sisådär två tre dagar.
PÅ Hotellet, vänder Pontus personlighet totalt. Han dricker sig stenpackad, flörtar och ger tjejerna skamliga och äckliga
förslag.
Han mordhotar dessutom flera stycken. Vissa av deltagarna blir rädda och gråter.
Erika ligger med stefan i poolen, framför barn familjer mitt på dagen, en timme efter med Kristoffer. Samt trashar deltagarna sina hotellrum.
Dem stänger baren och hotar med att slänga ut deltagarna.
Alla bråkar samt lyckas ha det bra. Det finns en film jag skulle lägga upp, gör det imorgon.
Någon. Har spridit rykten att Stefan har tvillingar i staterna. Samt att det finns filmer då han gör saker med sitt ass.
Stämmer INTE, eftersom alla pratar om det så vill jag avsluta det ryktet.
Ni ser, dokusåpan fortgår. Och den är värre här hemma! Eftersom min förra blogg var galen, men rätt lugn.
Så passade det med ett invignings utbrott!
Jag gillar alla personer jag lagt ut. Undrar hur de kommer att reagera? Man får skylla sig själv om man blivit offentlig.
Eller hur? Det gör jag.
Kanske skadade jag för mycket nu. MEN, om man skjuter kulan, kommer den ALLTID tillbaka.
Så jag får min dos senare, promise.
Om jag vinner Paradise hotel, då kommer jag att göra en thailand resa. På vägen kommer jag att åka till Haiti.
Och hjälpa till, med lite av pengarna. En Se & hör journalist vid namn Ola brising kommer att följa med mig.
Ni som har läst min blogg innan, vet att jag är engagerad.
Mitt citat, pappas.
"I den djupaste smärtan finns den djupaste glädjen"
Tänk på den. Det vackraste - kärleken djupt där inne hos oss människor.ALLASBLOGGAR
CAROLINA GYNNING
Jag e och jobbar i studion! Jag har mycket inspiration och känner mig glad! Glad för att livet är oförutsägbart! Happy!!!SANNA BRÅDING
Jag sitter här framför datorn me blandade känslor. Jag har tänkt en hel del o övervägt väl. O jag känner att jag inte pallar längre!
Jag pallar inte att vända mig själv ut o in för att försöka förklara. Jag har tappat lusten just nu!
Bloggen startades av mig me en stark vilja att skriva av mig. Jag kände att den gav mig nåt. Att andra kunde känna igen sig o att jag fick bra respons o fina kommentarer som kunde hjälpa mig tillbaka. D va augusti 2008... En period i mitt liv då jag va en helt annanstans än va jag e idag. Jag behövde alla livlinor jag kunde greppa o jag slet febrilt me att förstå vad jag skulle ta mig till, vart jag va på väg o hur jag skulle klara mig i d livet som jag då försökte skapa.
Me facit i hand så gick d ganska bra. Inte smärtfritt, men bra! Jag sitter nu här 1,5 år senare o inser att bloggen inte längre fyller samma funktion för mig längre. Jag har inte längre samma behov av att berätta allt som händer i mitt liv. Stormen har ridits ut tillsammans me er o jag e evigt tacksam för d stöd ni har gett mig under tiden. Ni som läst o gett stöd o insikter i form av kloka kommentarer, jag e otroligt tacksam till er!
Jag e medveten om att jag har en bit kvar på min resa, d har vi alla. Den som säger nåt annat ljuger. Jag e också medveten om att dagens samhälle inte e helt redo för all ärlighet som folk har inom sig. Samhället gillar mystiken bakom fasaden o vill inte ha den stoppad in your face!
Jag har känt att min situation sugit mer kraft än va den skänkt på sistone då jag försökt skriva av mig mina innersta tankar. Jag har insett att hur mycket vilja som än finns i mig, så kommer den aldrig kunna komma till sin rätt på print. Jag kanske gör mig själv en otjänst genom att tömma ut allt för allmän beskådan. Till en hel hop av missförstådda som tycker att jag verkar va en ganska labil o konstig brud me huvet fullt av hjärnspöken.....Till viss del sant, hehe. Jag e mänsklig!
Men också till en stor grupp fina därute som känt igen sig o som triggat mig till att skriva mer.
"Hjälp dig själv innan du hjälper andra!" Jo, jag börjar inse d nu. Hur faan ska jag räcka till me all min vilja till att rädda massa folk som kanske inte ens e redo eller vill bli räddade? Om jag inte ens tar mig tid till att läka ifred o bygga upp mig själv helt?
Tiden e inne för att stanna upp, ta en paus o hela mig själv helt o fullt. Jag vet att jag e nära, att d väntar en massa fint runt hörnet. Men jag behöver lite mer tid. Jag behöver kanske bara skriva av mig i fred, för mig själv utan kritiska blickar som lägger olika betydelser o tolkningar i allt.
D sjuka e att d känns som att säga farväl till en vän. Nån nära som har stöttat mig genom mitt livs största kris. Men jag känner ganska starkt inom mig att d här e d enda rätta just nu.
Jag hoppas ni alla fina som följt mig o funnits där genom den här tiden, att ni förstår mig. Jag säger inte att jag aldrig mer kommer skriva. Men just nu e jag inte längre den som jag va när jag började skriva. Bloggen "Upp som en sol o ner som en pannkaka- en blogg om vägen tillbaka via en avstickare en fängelset" den har fyllt sin funktion. Fängelset e avklarat för nästan exakt ett år sen o jag e redan tillbaka på många plan. Jag behöver en paus!
Tack fina, fina bloggen! Du e en stor del av mig o har hjälpt mig oerhört. Men d e dags att ta nästa steg nu. D e inte dig d e fel på, d e mig! Hehe.... Jag gör slut nu för att kasta mig ut på nya äventyr!
Vi ses i en annan sfär, på en annan sida när jag känner mig redo för att skriva av mig för allmän beskådan igen!
Tills dess så ska jag hjälpa till på det allra bästa sättet me att visa att d går. Visa att d går att fucka upp o komma tillbaka på en ännu stabilare bas o på en ännu högre topp! Ge aldrig upp!
Stor kram allihopa o ta hand om er!
Vill ni fortsätta skriva av er eller bolla tankar så finns jag fortfarande på min mail eller på meddelande på FB.
Keep up the good work nu!
Kärlek o kraft!
Sanna
PARADISE CATJA
Nu ska vi ata middag, det blev masaman curry pa The last bar i Railay beach.
Det godaste jag atit hittills pa resan!
Nu ska vi ga ner pa stranden har pa phi phi, ska nog ata en majskolv forst!
Jag saknar er hemma i Sverige!
