allasbloggar

Sent på kvällen handlar det nu om förberedelser för morgondagen.

Torsdag innebär regeringssammanträde och allmän beredning, men schemat för ordförandeskapet innebär att jag i stället leder trojka-dialogen mellan Sverige och Australien här i Stockholm.

Utrikesminister Stephen Smith kom redan i kväll efter ett kort besök i Polen. Det är första gången sedan 2001 som en australiensisk utrikesminister kommit till Stockholm, och vi passade på att tala om de goda bilaterala förbindelserna.

Vi har en betydande utrikespolitisk samsyn i många frågor, men passade också på att tala om samarbetet när det gällt att bygga upp Australiens ubåtsstyrka. Den satsningen har varit så framångsrik att man nu diskuterar att fördubbla antalet ubåtar.

I morgon förmiddag sätter vi oss så för det formella EU-mötets diskussioner – då med förstärkningar från Bryssel. Och mötet inkluderar att jag också bjuder på lunch. För långväga gäster måste det nog anses vara passande.

Men sedan bär det för min del först till Bryssel för ett anförande jag lovat sedan länge – det är RAND Europe som har ett arrangemang – och därefter direkt vidare till Sarajevo och Camp Butmir för att inleda de överläggningar som kommer att omfatta också delar av fredagen.

I regionen har spekulationerna i media om detta möte redan varit omfattande – och mer kommer det alldeles säkert att bli.

Avsikten är att USA:s biträdande utrikesminister Jim Steinberg, kommissionären Olli Rehn och jag skall inleda en process som syftar till att föra de politiska partierna i Bosnien till en överenskommelse som gör det möjligt även för Bosnien att söka medlemsskap i EU.

Och jag har också bett Slovakiens utrikesminister Miroslav Lajcak – som också mer nyligen varit Hög Representant i Sarajevo – att komma och vara en del av ordförandeskapets ansträngningar.

Fredagen är inte avsedd att vara annat än inledningen av en process – men den är vår möjlighet att mycket tydligt förklara vilka som är förutsättningarna för att landet skall kunna söka medlemsskap i EU eller få en s k Membership Action Plan i Nato.

Sedan blir det en fråga om en process under de kommande veckorna. Den processen är det de bosniska parterna själva som måste ha ansvar för.

Om den leder till framgång kan en medlemsskapsansökan vara möjlig – om den inte leder till mer än en fortsättning av dagens tillstånd har jag mycket svårt att se att det skulle vara möjligt.

Vårt Europeiska Unionen är ju en union av ansvarstagande demokratier – inte av halvfungerande halvprotektorat.

Utmaningen ligger inte minst i att regionen i övrigt kommer att röra sig framåt – och då borde Bosniens politiker inse risken med att stå still.

Kroatien rör sig mot att avsluta sina medlemskapsförhandlingar. Serbien kan mycket väl vara på väg mot en situation där en ansökan blir möjlig. Makedonien – för länge sedan – och nu också Montenegro och Albanien har redan ansökt.

Det finns en uppenbar – och farlig – risk för att Bosnien blockerar sig självt och kommer efter alla andra.

Det är riskerna med detta vi vill att de fullt ut skall inse – och att de skall ta konsekvenserna av den insikten. Och vi vill att de inser att vi inte kommer att blockera regionen i övrigt för att de blockerar sig själva.

Så det blir en torsdagskväll och en fredag i sammanträdeslokaler hos EUFOR på Camp Butmir alldeles utanför Sarajevo.

Och det blir inledningen till en ny fas i de pågående ansträngningarna att bryta de olika blockeringarna på Balkan.

Mot slutet av ordförandeskapet kommer vi att kunna utvärdera hur långt vi möjligen lyckadeds att nå i dessa.

ent på kvällen handlar det nu om förberedelser för morgondagen.

Torsdag innebär regeringssammanträde och allmän beredning, men schemat för ordförandeskapet innebär att jag i stället leder trojka-dialogen mellan Sverige och Australien här i Stockholm.

Utrikesminister Stephen Smith kom redan i kväll efter ett kort besök i Polen. Det är första gången sedan 2001 som en australiensisk utrikesminister kommit till Stockholm, och vi passade på att tala om de goda bilaterala förbindelserna.

Vi har en betydande utrikespolitisk samsyn i många frågor, men passade också på att tala om samarbetet när det gällt att bygga upp Australiens ubåtsstyrka. Den satsningen har varit så framångsrik att man nu diskuterar att fördubbla antalet ubåtar.

I morgon förmiddag sätter vi oss så för det formella EU-mötets diskussioner – då med förstärkningar från Bryssel. Och mötet inkluderar att jag också bjuder på lunch. För långväga gäster måste det nog anses vara passande.

Men sedan bär det för min del först till Bryssel för ett anförande jag lovat sedan länge – det är RAND Europe som har ett arrangemang – och därefter direkt vidare till Sarajevo och Camp Butmir för att inleda de överläggningar som kommer att omfatta också delar av fredagen.

I regionen har spekulationerna i media om detta möte redan varit omfattande – och mer kommer det alldeles säkert att bli.

Avsikten är att USA:s biträdande utrikesminister Jim Steinberg, kommissionären Olli Rehn och jag skall inleda en process som syftar till att föra de politiska partierna i Bosnien till en överenskommelse som gör det möjligt även för Bosnien att söka medlemsskap i EU.

Och jag har också bett Slovakiens utrikesminister Miroslav Lajcak – som också mer nyligen varit Hög Representant i Sarajevo – att komma och vara en del av ordförandeskapets ansträngningar.

Fredagen är inte avsedd att vara annat än inledningen av en process – men den är vår möjlighet att mycket tydligt förklara vilka som är förutsättningarna för att landet skall kunna söka medlemsskap i EU eller få en s k Membership Action Plan i Nato.

Sedan blir det en fråga om en process under de kommande veckorna. Den processen är det de bosniska parterna själva som måste ha ansvar för.

Om den leder till framgång kan en medlemsskapsansökan vara möjlig – om den inte leder till mer än en fortsättning av dagens tillstånd har jag mycket svårt att se att det skulle vara möjligt.

Vårt Europeiska Unionen är ju en union av ansvarstagande demokratier – inte av halvfungerande halvprotektorat.

Utmaningen ligger inte minst i att regionen i övrigt kommer att röra sig framåt – och då borde Bosniens politiker inse risken med att stå still.

Kroatien rör sig mot att avsluta sina medlemskapsförhandlingar. Serbien kan mycket väl vara på väg mot en situation där en ansökan blir möjlig. Makedonien – för länge sedan – och nu också Montenegro och Albanien har redan ansökt.

Det finns en uppenbar – och farlig – risk för att Bosnien blockerar sig självt och kommer efter alla andra.

Det är riskerna med detta vi vill att de fullt ut skall inse – och att de skall ta konsekvenserna av den insikten. Och vi vill att de inser att vi inte kommer att blockera regionen i övrigt för att de blockerar sig själva.

Så det blir en torsdagskväll och en fredag i sammanträdeslokaler hos EUFOR på Camp Butmir alldeles utanför Sarajevo.

Och det blir inledningen till en ny fas i de pågående ansträngningarna att bryta de olika blockeringarna på Balkan.

Mot slutet av ordförandeskapet kommer vi att kunna utvärdera hur långt vi möjligen lyckadeds att nå i dessa.