allasbloggar

LÄS HELA BLOGGEN HÄR!

Så har jag då kommit tillbaka till Stockholm - mest direkt efter lite mer än ett dygn i Tadzjikistan och dess huvudstad Dushabe.

Mitt ärende där var att som en del av den s k EU-trojkan föra samtal med utrikesministrarna från samtliga de fem centralasiatiska staterna.

Och det var det vi gjorde - under fredagen med dem var och en för sig, och under fredagen en gemensam överläggning om det samlade samarbetet mellan dem och Europeiska Unionen.

För mig var det första besöket i detta land - ca 6 miljoner människor inklämda mellan floden Amu-Darja och Afghanistan å den ena sidan och imponerande bergsmasssiv på två andra, med Pamir-massivet mot Kina med toppar upp mot de allra högsta i världen.

När vi flög till Dushanbe i fredags förmiddag var det en kristallklar dag när vi hade kommit in över Ganges breda land i norra Indien.

Och sedan gled vi över Indus-floden in över de oländiga bergstrakter som både skiljer och förenar Pakistan och Afghanistan. Under oss visste vi att närmare två miljoner människor var på flykt undan strider, och rök här och var kunde möjligen komma från strider.

Till höger om oss hade vi bergsmassivet Tora Bora, och långt, långt borta tornade Pamir massivt upp sig mot skyn. Vi smög över Kabul, beundrade bergen i Hindu Kush och kunde sedan blicka ner mot Mazar-e-Shariff innan vi korsade Amu-Darja och började svänga in mot Dushanbe.

Jag kunde t o m se vad som finns kvar av den uråldriga staden Balkh i norra Afghanistan - den hämtade sig aldrig efter mongolernas härjningar.

Tadzjikistan är ett land som i dag drabbas hårt av den ekonomiska krisen.

Ekonomin har till stora delar byggt på två exportprodukter - individer som emigrerat till främst Ryssland och skickat hem pengar och export från ett jättelikt aluminiumverk.

Pengabidragen från Ryssland har utgjort ca hälften av den samlade ekonomin - den högsta andelen i världen! - och aluminium har svarat för ca 70 % av exportinkomsterna.

Men nu rasar den ryska ekonomin, invandrare från Centralasien drabbas av arbetslöshet och bidragen har på kort tid sannolikt halveras. Samtidigt har aluminiumpriserna sjunkit dramatiskt.

Hur man kommer att klara detta är inte alldeles självklart.

På sikt sätter man sin tro till jättelika vattenkraftsprojekt. Elbristen - efter det att aluminiumverket tagit sitt - är påtaglig, och exportinkomsterna skulle förvisso behövas. Amu Darjas källflöden upp mot Pamir har enorm potential.

Men detta löser knappast de kortsiktiga finansiella problemet.

Och andra länder i Centralasien brottas med vattenförsörjningsproblem som gör hanteringen av varje del av regionens två stora floder till politiskt explosivt stopp. Den saken framgick med all önskvärd tydlighet under våra samtal.

Inte minst handlar detta om den snabbt krympande Aralsjön.

Uppodlingar tar helt enkelt bort vattnet. Och när vattnet försvinner blottas en giftsand som är en produkt av sovjettidens forcerade användning av växtgifter för att accelerera produktionssiffrorna. De torra vindaena sprider giftsanden till allt större områden.

Här finns det verkligen anledning att tala om en miljökatastrof.

Om detta och annat förde vi samtal under timmarna i Dushanbe. Även här var förväntningarna på vad EU skulle kunna göra stora.

Förvisso finns Ryssland och förvisso blir förbindelserna med Kina allt viktigare. Och det skall inte glömmas att tadzjikerna är nära besläktade med perserna och att Teheran inte heller ligger så långt bort.

Och i Dushanbe hade vi konkurrens av Turkiets president med 300 besökande affärsmän.

Ändå finns förhoppningarna på Europa. Vi förväntas kunna samarbete och fredlig utveckling