SHIRE
Så där- då var jag på väg hem efter en lång och härlig dag på skansen. Genrepet för morgondagens show gick sjukt bra och äntligen fick jag träffa Henrik Dorsin. Som alla som någonsin träffat komiker blev jag lite paff över att han inte försökte få mig att skratta, varken med skämt eller genom att kittla mig. Jag blev lika förvånad och irriterad på mig själv som jag blev paff- alla vet ju att komiker är gravallvarliga när de inte jobbar. Det märkte jag när jag träffade Robert gustavsson/Roland från Rolandz. Han var stenhård med att få mig att stå rätt så att jag inte skulle stå i skugga för att sen sekunderna efteråt när kameran var igång bli komiker ut i fingerspetsarna. Nä, nu har jag namedroppat nog för ett inlägg. Dags att unna sig en kycklingtallrik- för det är jag värd! (för några år sen dejtade jag en snubbe som var sjukt bortskämd. Jag undrade alltid hur han blivit sån tills att vi träffade hans föräldrar och han regrederade till pojken han en gång varit och surt sade "för det är jag väl värd?" i uppfordrande ton om allt han ville ha. Till min förskräckelse höll hans föräldrar alltid med! Nu säger jag det hela tiden. Börja du med- den känns mycket bättre än det låter.)
