allasbloggar

Nu e bröden klara, precis som jag själv e... Ganska slut!

D gick smidigt att baka o jag stog o diggade till musik o snackade i telefon undertiden. Jag har aldrig testat dom här bröden innan, men dom ser väl nice ut? Känns som att ett kransformat bröd passar perfekt till midsommar. Speciellt nu när ingen kommer vilja dra ut o plocka blommor o göra en krans eftersom det ska regna. Men vi håller väl tummarna för sol?! Åtminstone uppehåll!

Oliv o fetaostbröd med grovsalt... Hoppas dom smakar!

Jag genomgår just nu en hel del tankar. Samma tankar som funnits där sen ungefär 3 månader tillbaka. D känns lite som att d e ett slags prov det här! Inget roligt prov alls kan jag säga. Men jag har insett att d inte finns nåt annat sätt att ta sig ur d på, än att våga, orka o klara av att ändra på mig själv ännu mer. På mitt eget tänkande o min egen känsla om vad jag kan o vad jag e värd!

Jag kan ju inte direkt ändra på nån annan. Trots att jag känner att vissa skulle behöva se sig själva utifrån för att förhoppningsvis ändra på sig eller förstå hur andra mår i deras omgivning.

I såna lägen så e d bara  jag själv som kan bestämma hur jag ska förhålla mig till situationen. Men jag tror nog inte att tårarna e slut för min del gällande d här än. Jag tror att allt kommer bli bra en dag. O jag tror även att d här i slutändan -precis som allting annat som e jobbigt- kommer att stärka mig som person. Så jävla jobbigt bara att processen aldrig tar slut...eller rättare sagt, vilar för en stund! Jag trodde nog att jag blivit starkare än vad jag va. Shit, va lätt jag kan raseras inombords fortfarande har jag insett. Nåt att jobba på!

Vem e jag? Vad e mitt mål? O vad e jag menad för?

Kampen fortsätter!