allasbloggar

Hej, jag heter Tuva

När jag var fem år tvingade jag min mamma att knyta en ljusblå rosett på sidan av min snedbenspage, och jag tror hon fick knyta om 100 gånger innan den satt som den skulle, precis som jag sett mamma ha det på en bild från femtiotalet. Femtiotalet var det vackraste kläddecennium jag nånsin sett, Elvis var gud, och jag log så stolt åt min rosett att man faktiskt ser glädjetårar i ögonen på skolfotot från förskolan. 24 år senare har både sextio-, sjuttio- och åttiotalet dyrkats och återanvänts, och husguden inom kläddesign heter numera Vivienne Westwood, men jag får fortfarande lyckorus i kroppen när jag ser tjejerna från rockabillybutiken på min gata i Köpenhamn trippa hem från jobbet i lockad lugg, pennkjol, kofta och vackert rundade femtiotalsklackar. Tänk vad mode kan göra. Säkerligen skriva historia, och kanske till och med förändra världen. Jag kommer att gästblogga här i en månad, och tänkte fnula lite på den tanken; mode versus etisk/moraliskt ansvar. Hoppas ni vill vara med.