allasbloggar

Mina allra karaste, mest trofasta och sagolikt underbara vanner!

Jag vill tacka er alla fran djupet av mitt hjarta for att ni FINNS och for att ni ar dem ni ar, sa fina och sa, i manga fall, forstaende for olika situationer som uppstatt under programseriens gang. Ni ar helt otroliga och min framgang ar helt beroende av vad ni tycker och att ni vill se mera av mig och min familj. Att gora bra realitet tv innebar ju att man verkligen bjuder pa sig sjalv och att man AR sig sjalv samtidigt som man ger en sann inblick i hur livet verkligen gestaltar sig for alla inblandade. Jag tror jag har lyckats med det... Kameran ar min kara van som jag faktiskt litar pa och manga ganger glommer jag att den finns dar. Den hanger ju med oss i alla, ibland ganska pinsamma situationer. Hemligheten till bra realitets tv ar att man inte forandras nar kameran rullar. Att man verkligen vagar vara sig sjalv och att man inte forstaller sig. Livet ar ju inte alltid en dans pa rosor (fastan jag tycker att det ar speciellt harligt just nu) och jag tror det ar viktigt att folk far lara kanna en precis som man ar. I U.S.A. ar realitets shower, som ni sakert redan vet, otroligt populara. Vi har, New York wives, New Jersey wives, Atlanta wifes, Beverly Hills wives, ja listan ar lang pa otroligt framgangsrika realitetsserier dar fruarna har blivit superstars och tjanar miljontals dollar. Vad galler Svenska Hollywood fruar sa ska ni veta att jag verkligen ALSKAR programserien och jag anser den vara mycket forstklassigt klippt och mycket underhallande med ett bra cast.

Jag har precis pratat med Staffan Erfors, for tidningen S, jag ar "featured" i en artikel som han skrivit och som ar ute i handeln nu. Jag reagerade pa en del uttalanden och speciellt pa overskriften pa artikeln - BARN SKA FA KAMPA - jag undrade var det kom ifran. Jag kommenterade detta pa Facebook och fick massor av svar. Nu namnde jag det till Staffan som ringde mig for en annan intervju. Pa fragan varfor han skrev den "redan illa omtyckta Hollywoodfrun" svarade han - men Gunilla, vet du inte att jag BEUNDRAR dig? Tack, Staffan, det framkommer tydligt i resten av artikeln som ar mycket valskriven.

Det ar manga som fortfarande hor av sig och som bade officiellt och inofficiellt ber mig om ursakt for elaka kommentarer de har kommit ut med betraffande mig och min person. Jag uppskattar det i allra hogsta grad, speciellt sadana som vagar sta for sin ursakt offentligt. Tack alla ni, ni ar varda en hedersmedalj, kanske nagot liknande Legion d'honneur som ar den hogsta utmarkelsen i Frankrike... Det var pa den mycket prestigefyllda galan Legion d'honneur som jag traffade Prins Albert. Jag hade med min goda van Ambassador Kelloggs fortjanst blivit placerad brevid prinsen och jag kan avsloja att jag blev mycket foralskad i honom (i prinsen alltsa). Aret var 1986 och allt var som en saga, den lyxiosa och vackert smyckade Sportingclub salen i Monte Carlo gjorde oss rattvisa da den stiliga Prins Albert och jag ikladd en gudomligt vacker cremefargad spetskreation med langt slap av modegurun Ives Saint Laurent oppnade balen (ingen kan dansa om inte prinsen forst har dansat). Vilken lycka for en (ibland) exhibitionist som jag att ha allas ogon pa mig nar mina drommars prins forde mig over golvet...

Ni kommer att fa lasa mycket mer om Prins Albert och mig i den bok jag nu skriver och som jag hoppas kunna fa fardig innan nasta tvinspelning ager rum. Jag lovar att inte gora er besvikna i den boken som handlar just om nagot jag har fatt berom for - realitet - min historia.

Jag avslutar med de orden och tills vi hors igen mina karaste vanner sa onskar jag er allt gott.

A bientot et God bless you all.

De allra varmaste halsningar,

Gunilla